Tingsek har något stort i görningen

Let It Shine. Det är namnet på Malmöpågen Tingseks nya singel. Låten som kommer från hans kommande skiva är något utav det bästa jag hört av Tingsek. Kolla in hans Myspace och lyssna själv.

Får det lov att vara lite bitpop?

En genre många ännu inte har lärt sig uppskatta är bitpopen. Nej, inte britpop. Bitpop är en helt annan sak. Om jag säger såhär: Tv-spelsmusik, ringer det någon klocka? Just det. Jag kan dock tycka att ordet ”Tv-spelsmusik” är orättvist, så låt oss säga bitpop från och med  nu.

Jag är inte särskilt bevandrad i denna genre, men jag har hittat några guldkorn. Ett av dem är den ytterst begåvade artisten Super Multifaros. Han lyckas få mig förtrollad med sina keyboardtoner. Visst, det lukar lite tv-spelsmusik á la 80-tal, men bitpopen har kommit långt sedan Super Marios glada dagar. Detta är ren och skär briljant elekronisk pop.

Kolla in Super Multifaros hemsida. Där hittar du hans samtliga låtar – gratis. Jag rekommenderar ”Skejtbård” och ”Compressor”.

Radiohead ställde rätt fråga

Bara genom att du läser detta skulle jag kunna säga en del om dig. Antaligen gillar du musik (för det är väl därför du lyckats hitta hit?). Men det finns andra saker som är helt omöjliga saker att säga om dig. Till exempel hur mycket du tycker att det är värt att betala för ett album med tio spår. Eller ska det överhuvudtaget kosta pengar? En het potatis, minst sagt.

När Radiohead gick ut med att de hade bestämmt sig för att låta deras lyssnare bestämma priset på deras nya skiva In Rainbows förstod jag att något var på gång. På allvar. Nedladdning hit och dalande skivförsäljning dit. Alla pratade om det, men ingen gjorde någonting åt det. Alla utom Radiohead. Att helt lägga sitt multimiljondollarprojekt i allmänhetens händer kan tyckas vara riskabelt, men jag tycker att det låg helt rätt i tiden. Jag läste någonstans att den genomsnittliga prislappen för skivan slutade på åtta dollar. Med dagens dollarkurs är det drygt 50 kronor. I genomsnitt ligger priset på ett relativt nytt album i en skivaffär på 129 kronor. Detta är enligt mig enkel matte. Ekvationen går inte ihop – det är därför skivförsäljningen inte går ihop.

Jag tycker att 50 kronor är ett ganska bra pris för ett album. 129 är också ett bra pris, men nog tänker jag till både två och tre gånger innan jag plockar fram sedlarna ur plånboken. Det jag vill komma fram till är: skivbolagen världen över, försök att anpassa er. Ni kan inte leva som om året vore 1972. Året är 2008. Tekniken har sprungit ifrån er. Men det är inte försent. Det är aldrig försent.

Let’s check it out: Festivaler 2008

Var sommar samlas nästan ofattbart stora folkmängder för att göra något som under resten av året skulle vara helt galet: sova utomhus i ett tält. Jag pratar såklart om festivaler, och nu ska vi kolla hur fältet ser ut just nu. Vilken festival är hetast i år?

Förra årets stora flopp var Hultfred. Besökarna svek festivalen, och därför gick arrangörerna Rockpary med förlust. Men trotts röda siffror på över 7 miljoner är Hultsfredsfestivalen tillbaka även i år med en riktigt grym line-up, inklusive t.ex. Babyshambles och Sugarplum Fairy. Även finska hårdrocksbandet HIM är bokat.

Nordens största festival – Roskildefestivalen – har ännu bara gått ut med ett band: Radiohead. Bara det säger väl vilken potential kommande artistsläpp har. Tyvärr har största delen av mina favoritartister redan besökt festivalen de närmsta åren (Strokes, Phoenix, Morrissey mfl.) och därför får jag väl sikta in mig på att hitta nya favotier. För Roskildefestivalen är ett måste i år.

Jag är inte jätteinsatt i 70-talets punkband, men till och med jag förstår att det är stort att den svenska festivalen Peace & Love har bokat Sex Pistols till årets festival. Andra släppta band är Caesars (som också släpper nytt album i år. Det ska bli rolig att se vad de kan hitta på…) och Petter.

Om en månad eller två är nog samtliga artister släppta, då ska jag göra en ordentlig genomgång och eventuellt kora ÅRETS FESTIVAL 2008 (på pappret).

Intervju: Days

Solen skiner i Helsingborg. Det är en fin septemberdag i Norra Hamnen. Om bara några timmar ska killarna i det svenska indiebandet Days upp på scen som förband till Shout Out Louds på klubben The Tivoli. Jag passade på att träffa dem och genomföra en kort intervju.

Tankar om: Shins – Wincing The Night Away

Det slutar alltid såhär. Jag sitter som paralyserad på mitt rum med stereons volym uppskruvad på ”lite för mycket” och tar in varenda poetiska ord som James Mercers tunga formar. För detta är poesi på hög nivå.

Wincing The Night Away är gruppens tredje platta, och det är mycket som pekar på att det även är den bästa. Visst, den kanske inte har en lika självklar hit som dess föregångare, men överlag är spåren mycket bättre än de på Oh, Inverted World och Chutes Too Narrow. Man märker att Shins allt mer vandrar bort från den glada pop bandet en gång skrev och går mot en mörkade ljudbild. I låten Split Needles får jag lyssna två gånger för att försäkra mig om att det inte är en gammal Linkin Park-låt som hamnat fel. Det jag gillar med Shins är hur de lyckas blanda otroligt många stilar. Ibland är det musik som lätt kan tyckas vara country och två spår senare är det hårda taktslag och gitarriff som gäller.

Föresten, mp3-spelaren och iPod-utmanaren Zune använder skivans första spår i sin reklamfilm. Observera att det är en mycket klippt version av låten där den inte riktigt kommer till sin rätt. Ganska snygg reklam iallafall.

2008 älskar mig

Ibland får man nypa sig extra hårt i armen. Jag pratar om tillfällen då turen verkar vara på ens sida mer än vad som verkar vara möjligt. Det händer inte ofta, men det händer ibland. Och det händer mig i år.

Varför tror jag då att denna tur förföljer mig just detta år? Tja, det började för några veckor sedan när jag fick reda på att Jack Johnson skulle släppa ett nytt album (Februari släpps det, om någon undrar). Jack har sedan länge varit en av mina absoluta favoritartister. Gissa om jag blev förvånad när jag igår läste på Tinseks hemsida att hans fjärde album släpps i april!

Där stannade jag och pustade ut. Två nya album från två grymma artiser på kort tid är precis vad man klarar. Tanken slog mig då, ”Det var längesedan jag tittade in på Phoenix hemsida”. Gissa vad jag hittar? CURRENTLY IN STUDIO. Varför sluta när man har tur? Tiger Lou skiver på sin blogg att även han är i studion och slipar på sitt kommande album. Franz Ferdinans hemsida är helt borttagen, med undantaget för en stor bild på bandet och i titeln står det ”notyet”. Ledtråd? Det tror jag.

Och jag tror att 2008 älskar mig.

Cover Art öppnar portarna

Coverart är en blogg där jag kommer att publisera texter om musik i alla dess former. Album, konserter och böcker. Den gemensamma nämnaren är musiken. Mycket nöje.